Det kom en massa tankar.
Min bloggvän har svårigheter omkring sig. Hon berättar i sin blogg om hur hon som barn bad till Gud. Jag kommer ihåg att jag gjorde detsamma när jag var liten. Jag började fundera, och det blev en massa tankar och ord som måste skrivas.
 
Att be till Gud. Att falla i bön.
 
När det krisar i mitt liv har det hänt att jag knäppt mina händer och bett till Gud. Det sitter i från barndomen och mina söndagar i Saxhyttans missionshus. Två av mina första "kvinnor" lärde mig och övriga barn i byn hur man skulle be sin kvällsbön. Gud, som haver barnen kär...... Vilket duktigt barn jag va som bad till Gud. Jag tror inte mina föräldrar eller någon annan har en aning om att jag bad varenda kväll långt upp i tonåren. Som en tvångshandling, att det skulle göras annars skulle något hemskt inträffa. Gud var för mig en farbror som satt i himmelen och såg om man var elak eller snäll och utifrån hur han tyckte jag skötte mig bestämde han om jag skulle få bättre eller sämre dagar. Troligen är det många med mig som sett Gud på samma sätt.
 
Som vuxen la jag ner min tro på Gud som en person. Det hände saker. Jag sökte meningen med livet i änglar och andar och guider och kort. Nånstans fick jag svar som jag nöjde mig med, jag behöver inte be om att få ett gott liv och jag behöver inte vara så förjordat duktig och präktig. Det räcker att vara god.
 
Jag började tro på nåt annat. Att tro på det Goda runt om oss är för många långt mycket enklare än att tro på en personifierad överhet i en religion.
 
Idag ska jag välja att se på Gud som ett felstavat ord.
 
God
 
Jag tror på God, God finns inom oss. En del har God djupt inne och svårt att plocka fram. Andra har God utanpå skinnet och det gör att de lyser.
 
 Från nu ska jag prata högt med Godheten och fladdra med gäddhänget i stället för att knäppa händerna. Jag ska fladdra med armarna och fråga va faan som är meningen med alla prövningar vi måste gå igenom. Jag kommer troligen inte få svar som jag begriper men det hjälper nog att få ur sig oro och frustration, om än bara för ett ögonblick.
 
Ps. Ordspråket "som man sår, får man skörda" är dagens skitsnack. Stämmer kanske nån enstaka gång men ser man på världen idag kan man fundera över vad som såtts för att få sån skörd att man måste leva i flykt.
 
Tjing!
 
 
 

1 kommentarer

Lotta

12 Oct 2015 19:35

Fina, kloka Maria <3 <3 <3

Svar: Tack Lotta :)
Maria

Kommentera

Publiceras ej