Mitt i mitt fantastiska liv

Morgonens kaos har lagt sig. Fina flickor är färdigmejkade och piffade för en dag i huvudstaden. Pojkvännen har åkt till sitt arbete och maken är frisk som en nötkärna (inte alls) och har dragit till värmlands urskog för att se över sina jaktmarker.

Jag försöker samla ihop mina kroppsdelar för att känna efter om kroppen är okej idag. Tar ett stadigt tag i kragen och mumlar "skärp mig". Känner mig piggare men benen, fötterna gör fortfarande ont (känns som om jag klagat över mina snygga ben förr) 
Lillungen får stanna hemma idag eftersom det inte är förskoleklass på fredagar, bara fritids. Hon kan behöva vila sig lite tycker jag. Vi har skilda åsikter i detta beslut...... Lillungen har haft utbrott, sammanbrott, totalt avbrott i hjärnan och gapat till mig att det kan inte vara sant att barn ska vara hemma hos sina sjuka föräldrar. Hon tänker i alla fall inte ta hand om nån sjuk mamma för det är hon alldeles för liten för. Tänker i mitt stilla sinne att den yngsta är hård som ben. Jag gav inte vika och nu ligger hon på golvet i vardagsrumet och målar sagoslott. Fint.

Jag är trött. Undrar om jag ska ta mig en frukostlur. Lika bra.