När familjen, den som bor i vårt hus, halveras för några dagar så inträder en märklig känsla i mig. Den känslan kan beskrivas som "tomrum". Mitt varvtal sänks ner till hälften och absolut inget fungerar längre. Det är kört, totalt tomt i huvet.

Jag har hamnat i ett vakuum.
Jag har överlämnat mina stora att ta vara på sig själva.
Jag har överlämnat allt ansvar för några dagar.

Det blir liksom tid till annat. Till vaddå? Det är frågan..... för inget blir gjort och inget blir sagt.