Sista lördan i september.
Min plan var att köra till tippen.
Jag la ner min plan.
Det blev allt annat i stället. Och så fastna jag här, nu igen.
Janne har farit till Norge. Jobb.
Jobb i 30 dagar. Kanhända han kommer hem en helg, det beror på de där norrmännen som bestämmer. Om de låter honom jobba in timmar eller inte.
Jag är van att vara själv. Men min mörkerrädsla har kommit tillbaka. Den har varit bora i femton år men nu kommer den smygande. Och det blir inte ett dugg bättre av att Malin blivit spökrädd. Jag har haft mardrömmar flera gånger sista månaden. Maran. Jag vaknar av att jag tycker något eller någon kryper in i bröstet på mig och jag har svårt att andas. Det första jag hör i mitt huvud när jag vaknar till är: "Nu kommer Maran" . Jag förstår att det är ångest som ligger där och lurar, men varifrån kommer den? Jag är uppmärksam, och ska nog kunna mota Olle i grind.
Och våga inte va här och spöka för mig för så ska jag nog visa vad Mara är!!!!!
Till veckan ska Elin och Nils flytta. Det kommer bli tomt här. Jag minns faktiskt hur det var att flytta hemifrån. (Även om mina ungar tror jag glömt det mesta ur forntiden) Det var en befrielse och en härlig känsla att få rå om sig och sitt på sitt eget sätt. Jag minns också att det var skönt att komma hem till mamma och bara vara ibland.
Min fina mamma.....
Vi ska sälja Drömkåken. Min dröm och mitt rehabiliteringsobjekt ska säljas. Det är dags att styra mot nya mål. På onsdag kommer en mäklare och ska värdera. jag är livrädd för de där bilderna som ska läggas ut på nätet för att visa objektet, så här städas och plockas undan. Jag måste anteckna var jag lägger varenda pryl för när Janne kommer hem kommer det inte se ut som när han åkte, och han kommer bli galen om han inte hittar sina saker. En del saker kommer vi aldrig hitta igen för de har jag slängt eller bränt.
Och nu fick jag världens bästa idé!
Bränn, bränn, bränn! Bränn, bränn, bränn!
Det får bli en lägereld i aftonen!
Najs som fågelbajs! Ingen hänger ut tvätt idag i alla fall.
