Mitt i mitt fantastiska liv

Inatt var den värsta natten hittills när det gäller värk. Jag har verkligen verkligen så ont i min kropp att jag bestämt mig att på måndag ska jag kräva en riktig hälsoundersökning. Det känns som jag fått ett rejält kok stryk. Som om mina axlar, skuldror, överarmar, ländrygg och ben är alldeles blåslagna. Som om jag släpats under en bil. Men jag är inte blå och jag har inte fått stryk. På natten kan jag knappt vända mig om i sängen. 

 

Efter min morgondusch gick glasögonen sönder. Nu är jag blind också!

När håret torkat kände och förstod jag att jag faktiskt glömt att tvätta håret. När jag berättade för Janne att jag glömt hur man håller sig ren börja jag grina. Han tröstade med att det smutsiga säkert rann av mig utan tvål och schampo...

(det är andra gången det händer men första gången jag berättar för min livskamrat) 

 

Jag tänker att jag måste börja anteckna allt så jag minns när jag träffar läkare, chef och försäkringskassa.

 

Vad är det som händer? Jag har varit hemma i åtta veckor och det blir bara värre och värre. Jag är noga med mat och motion, frisk luft. Gör bra saker för sinnet. Tränar och rör mig och ändå känns det som jag har en kroninsk träningsvärk. 

 

Bra är att jag träffat mina Solstrålar. Två dagar på rad. 

Jag syr igen

Är noga med att röra på mig äta och sova.

 

Humor - Humör = Human