Mitt i mitt fantastiska liv

 

2000
Flytten från huset var ett faktum, det fanns ingen återvändo, jag ville bara bort. Tog tillfället när det kom och flyttade. Drog upp barn och hund med rötterna. Det gjorde ont men jag kvävde det. Jag ville börja om och det nu. Inga spöken i garderoben. "Var stark, var stark, var stark....."
Det fanns många bra dagar, men fler som liknade skit. Den nya början tog snabbt slut. Julen 2000 var bedrövlig, jag led med mina tjejer. Ursprungsfamiljen var de som höll mig under armarna så jag inte drunknade i min egen skit. Mina barn är det bästa som finns. Jag gör hela tiden det jag tror är bäst.

2001
Flytten från Saxhyttefallet. Äntligen! Flickorna, hundarna och jag hade fyra månaders romantisk tillvaro i en liten trea på Skolgatan. Där var det mysigt. Jag var sjukskriven och sov mestadels. I juni flyttade vi igen, till lite större. Sökte till universitet och kom in. Det visade sig att jag kom in på fel utbildning, hade såklart srivit fel ansöknings nummer. Tog det som ett tecken och började ändå. Hösten var jobbig som satan, pendlade till Örebro. Jag visste inte vad jag sa eller tänkte. Mina barn tyckte jag betedde mig märkligt. Plånboken i kylen och smöret i ugnen. Pengar gömde jag i micron.
Julen minns jag inte men den var säkert fin.

2002
Jag hittade mitt drömhus och köpet var nästan klart då jag vaknade upp på akuten i Linde och allt var tomt. Jag visste inte var mina barn fanns, jag visste inte vad som hänt. Allt som sades och skedde runt om mig bara försvann, mitt närminne var borta. Min hjärna hade sagt upp sig. Det var dags att ta tag i en sorg som inte bearbetats, den sorg som gjort att jag så envist stått rak och visat för alla i min omgivning att jag minsann klarade det här på egen hand. Mina barn och mitt liv var mitt ansvar och den som ville hjälpa mig fick på nöten. Nu sov jag i två månader. En älskad syster bodde hos mig, vi tillbringade natt och dag tillsammans, för det är jag henne evigt tacksam. Hon dömde inte och hon betedde sig lika normalt (eller onormalt) som hon alltid gjort. Tack vare henne (och övrig ursprungsfamilj) överlevde mina älskade flickor och jag. Vi åt pommes och grillkorv, men det var okej.
Jag sålde huset på Fallet till min bror. Lättnad-vemod.
I juni kunde jag köpa mitt hus och jag började leva igen. Jag målade en hel sommar, vi badade en hel sommar och bilen såg ut som Storsands strand.
På hösten började jag min rehabilitering. Det var ett tungt arbete.
Jag blev faster.
På julen eldade vi i kakelugnar och tjuvöppnade paket.

2003
En storm förstörde min bil, nån körde på min bil på en parkering. Jag backade in i en postlåda. Jag backade in i en släpkärra. Idag hade jag förstått att jag inte skulle köra bil, men det fattade jag inte då. Jag kunde inte köra långt, jag fick stanna och sova. Barnen läste, lekte eller spelade kort i bilen och jag sov.
I mars blev det tre långa rehabveckor i Alfta. Jag sov och promenerade. Hemma fanns mamma med tjejerna och de hade det tungt bitvis.
Samma dag jag kom hem från Alfta kom ett brev, någon ville inte att jag skulle komma på fötter.
Samma dag jag kom hem från Alfta reste vi till Thailand. En luff på tre veckor. Vi behövde det så väl. Tack Kristin för en fantastisk resa.
På hösten började jag arbeta igen och det kändes bra.
Julen minns jag inte.

2004
Jag arbetade mer och mer och det gick bra. Vi åkte slalom. Vi köpte en häst. Hunden blev sjuk och dog.
I maj fick jag ytterligare en blackout och en idiotläkare trodde han kunde lägga vantarna på mig och mina flickor. Till midsommar var mina pupiller stora som knappnålshuvuden och jag hade inte druckit en droppe. Jag friskskrev mig själv och jobbade mer och mer. Jag träffade Janne och allt blev ett fantastiskt kaos.
Mormor gick bort och mitt hjärta gick sönder. Fan varför måste döden finnas?
Vi stöttade varann och blev med barn. En självklar abort. Nej, jag fixade inte det. Tänkte att tillsammans är vi starka. Vilka blåögda romantiker vi är!
En syster flyttade till Dalarna under året.
Julen var mysig, den sista med morfar i Saxhyttan.

2005 
Graviditeten var en bergodalbana. Många flickor som mådde bra och dåligt. Många tankar om hur vi skulle få ihop våra familjer. Vi gav upp, vi kämpade. I februari åkte vi till Gran Canaria. Där var det kallt.
Jag jobbade heltid och mådde förhållandevis bra fram till slutet av maj.
Janne köper en hund till. Bra plan eftersom jag är barnledig.......
Det var en härlig sommar. Malin kom den 10 juli. Klämd och egentligen inte alls vacker men ändå så fin och fulländad. De flesta systrar var glada över henne. Men visst var hon en konkurrent.
Vi hade fortfarande dubbelt boende. Hösten betydde ett jävla slit på Macken. Ytterligare en syster flyttade från kommunen och styrde kosan mot Dalom. Det blev tomt.
Jag slet med hästar, nu hade vi ansvar för två. Det kändes som jag satt i bilen mellan stallet och hemma dagarna i ända. Malin satt i sin babysitter i stallgången. Vi sålde hästen. Flickor grät.
Julen? Jo den kom och gick.

2006
Janne sålde sitt hus och flyttade in på riktigt. Vi mixade med möbler och i garaget ställdes allt som vi sparade till senare tillfällen. Vi påbörjade en renovering både utvändigt och invändigt som aldrig tycktes ta slut. Livet rullar på och jag minns faktiskt inte så mycket av föräldraledigheten.
Jag blev faster igen.
Emma tog studenten och Elin och Linnea åkte på ridläger. Johanna reste till Bulgarien.
Emma och Marco bodde hos oss i sju veckor och jag kände att vi var accepterade. I augusti gick Emmas flyttlass till Italien och hon var lycklig. På hösten flyttade även Sara, men bara till Örebro.
Jag började arbeta igen och vi fick ingen barnomsorg. Tack till min svägerska som hjälpte oss att ro de första månaderna i land.
Julen var bra. Men Malin blev skrämd för tomten.

2007
Jobb, jobb, jobb. Både avlönat och inte. Vi byggde om och byggde om. Elin, Linnea, Johanna och Sara har alla fått nya rum. Vi börjar med fasaden på huset och det blir bra. Men det tar tid. Jag tycker att jag målat varje sommar sedan jag flyttade in här. Tjejerna tycker att vi bara håller på med huset all vår lediga tid. Och det är verkligen sant. Sommaren innebär ridläger för två fina.
Jag får ny arbetsplats. Nya arbetskamrater. Det är omtumlande, men jag trivs superbra.
I november åkte vi till Thailand. Två veckor "in the middle of nowhere". Förlovning.
Jag var sjuk innan jul.

2008
Jag fyller 40 och vi har fest.
Janne fick lunginflammation, öroninflammation och bihålsinflammation. Samtidigt. 
Han tog ett beslut om att sälja Macken. Blandade känslor, inget enkelt beslut. I maj var allt klart och alla parter var nöjda. Emma och Sara kom hem och arbetade sista sommaren. Johanna fick sommarjobb på Ica. Elin och Linnea hyr hästar och åker på ridläger.
När allt var klart åkte vi till Turkiet. Underbart! Jag vill tillbaka.
Jag är trött på mitt älskade hus. Vill flytta till Hällefors så flickorna inte behöver skjutsas och åka buss. Jag vill ha bara en bil. Jag vill kunna cykla till jobbet.
Janne börjar snickra och trivs jättebra.
Farmor och morfar går bort under hösten och mitt hjärta slits sönder. Jag är sentimental och gråtig.
Julen är toppen. Vi ger tjejerna bra julklappar.
Alla får magsjuka i julhelgen.

2009
Janne fyller 50 och vi har kalas igen. Alla flickor var så fina och alla var glada och hade trevligt. Jag gillar när alla har det bra. Janne, Malin och jag åker till Thailand. Vi gifter oss på Arlanda och är lyckliga.
Tjejerna är världens duktigaste och klarar sig hemma helt utan inblandning av morfar. Jag förstår att Johanna håller på att bli vuxen på riktigt.
Janne blir arbetslös i april men får nytt jobb i juni.
I juni hittar jag en sommarstuga på nätet. Köpet går snabbt och vi undrar vad vi gett oss in i. Jag tror det blir bra. Jag planerar att bli gammal där.
Sommaren börjar med värmebölja men övergår i ett evigt regnande. Sara tar studenten. Johanna sommarjobbar. Janne o Malin åker till Emma i Italien. Elin och Linnea har ett ridläger. Jag har sju veckor sammanhängande semester i regn.
Hösten innebär mycket jobb, lite mopedkörande för tonåringar, hängande ögonlock och cellförändringar med operationer som påföljd.
Innan jul flyttade en hund till himlen.
Det tar ungefär fem år för två halva familjer att bli en. En annorlunda. En blandfamilj. En älskad underbar familj!
Julen är härlig och jag har en efterlängtad ledighet. Gott nytt år!


2010 ska jag bli moster. Nästa decennium kanske jag även blir mormor...... mina stora flickor flyttar troligen och lever sina liv utan mig.
Det blir skönt för dom. Kanske.

Jag önskar ju såklart lycka välgång och en massa kärlek åt alla mina kära, nära.

Gott Nytt 2010!