Här skulle jag kunna skriva en följetong om:
hur ont det kan göra när barns kindtänder kommer upp,
hur frustrerande det är att inte kunna göra nåt för att lindra,
hur det känns att inte veta vilket ben man ska stå på - därför är det enklast att flyga i luften,
hur man gör sina val, mitt barn eller mitt arbete
hur illa till mods man blir av känna att man inte kan göra mer än sitt bästa och det räcker inte till,
och att röven sitter där bak hur man än trixar och vänder utochin på sig själv.....
Jag skulle vilja ta en långlång promenad för att rensa hjärnan och stilla mitt sinne.
Går på tå och hoppas att mitt barn kan ge mig 30 minuters frist.
En Alvedon mot tandvärk var det......
Kommentera