Mitt i mitt fantastiska liv

Måndag 28 juni 2010

Å så rullar karusellen igång på riktigt

Efter vad som känns som en evighet kom äntligen provsvaret. Provsvaret efter min senaste konisering som visar hur mycket cellförändringar jag har på livmodertappen/slemhinnan.

"Det visar sig faktiskt att det föreligger cellförändringar i själva livmoderhalsslemhinnan och här kommer det bli nödvändingt med operation och det innebär att livmodern måste opereras bort"

Välkommen sommar! Välkommen efterlängtade semester!

Och Tack som Fan!

Tisdag 29 juni

Har ringt till vårdcentralen angående vaccination med Gardasil mot HPV virus. Jag fick inte det svar jag hade önskat, men det fixar sig nog till det bästa.
För nu ska här vaccineras flickor. På löpande band.

De ska aldrig behöva va med om den här snurren vad det innebär att ha cellförändringar, prover, undersökningar, konisering, prov igen och väntan, väntan, väntan.
Att vänta på de där breven, med Linde lasarett loggan är skräp. Och det lönar inte att ringa och försöka skynda på nåt heller.

Märkligt är hur kroppen och psyket hänger ihop. Nu när jag vet att jag ska opereras har jag plötsligt börjat få ont. Det drar och molar i nedre delen av mage och rygg, ner över låren och baken. Precis som mensvärk.

Kanske har det funnits där litegrann men jag har inte haft tid att bry mig. Är det pga det här jag haft så ont i mina ben?


Torsdag 1 juli

Idag har jag träffat min nya gynläkare. Muminmamman. En sån där fin sjungande gungande finlandsvensk dialekt.

Handhälsa
- Hej
-Hur mår du? (Muminmamman)
-Bra....
- Vi har ju nu fått svar på den sista koniseringen och det visar på fortsatta cellförändringar. Blablablabla.... Din livmoder måste opereras bort. Vid sån här cancer finns inga väntetider.

Exakt där slutade min hjärna fungera och jag hörde bara blablablablablabla 

- Så det är cancer?
- Det här är cancer. 

Jaha.... okej.... men va fan? Och så informerade hon om datortomografi-skiktröntgen, nån annan undersökning och provtagning som jag glömt vad den hette och om hur op troligen kommer gå till.
-Om tre veckor är du troligen opererad.

Det enda jag kunde tänka på var att få mina flickor vaccinerade.
- Jag har tre tonårsflickor, kan du skriva ut Gardasil?
-Javisst, självklart

Jävlaskitfan! Nu är det verkligen rock'n roll i huvet.

---

Och vad säger man till sin familj. Ett litet ögonblick tänkte jag inte säga nåt alls, men det är ju ganska egoistiskt och det kan ju tyckas underligt att gå sjukskriven en tid och inte berätta varför. Än mer märkligt att opereras och inte säga varför.....

Janne var förberedd. "Det var ju det jag sa....."
Men cancer blir ju så definitivt. Okej att nästan all sån här cancer botas idag, men ordet är ju så laddat med ångest. Och vad säger man till sina barn?

"Jo.... öh.... jag har cancer.... men jag ska inte dö. Bara opereras. Och nu ska ni vaccineras"

Till sina föräldrar och syskon säger man

"Det här ordnar sig snart"

---

Det märkligaste i allt det här snurriga är att
en av våra finaste vänner just fått diagnos
och påbörjat behandling.
Och jag har haft full fokus på henne en tid,
försökt finnas till och stötta.
Hur kan livet va så konstigt?  

Och var finns Gud i allt det här?


Fredag 2 juli

Det är tomt i huset. Bara tre hemma. En flicka är hos mormor och morfar, två hos stormoster med familj. Jag är glad över att de har det bra hos släkten.
När vi bara är tre är inget som vanligt. Vi dricker mjölken ur förpackningen samtidigt som vi äter makrill i tomatsås, även den direkt ur sitt emballage. Här finns ingen tvätt och vi behöver aldrig dammsuga.

Och jag bara ljuger!

Idag har jag:
Jobbat
Köpt en present
Målat
Kvällsdopp (inte jag)
God mat
Godnatt


Lördag 4 juli

Hela dan var vigd åt att färdigställa lekstugan. Janne gjorde ett superjobb och tapetserade tidigt på morgonen. Jag har varit så förvirrad och kokko i skallen så jag vet inte vad som hände. Inte mycket iaf. Till sist gav vi upp och for ut till stugan och badade. Nån badade bara fötterna. En invasion av fläckflugor gjorde att allt det vackra grusades en liten, liten aning.

Dagen avslutades med en härlig sommarkväll tillsammans med D o S-Å.

Det är gött å leva!



Tisdag 6 juli

Jag väntar på att få komma iväg på röntgen. Inget brev, inget telefonsamtal.

Ska jag vara nöjd eller ej? Tycker de kan höra av sig. Gärna igår. Fifan, det tär att vänta när man vet vad som komma skall. John Blund har börjat komma tidigt på eftermiddan nu. Dumt. Jag behöver göra en massa saker.

Malin fyller 5 år på lördag och det ska kalasas i dagarna två. Vi har bara köpt en present. Men det kanske räcker. Lekstugan hinner bli färdig också och det blir så fint, så fint.

Nähe, vetja om det blir nån mat i det här huset? Och undrar om det finns nån tvätt att tvätta?


Onsdag 7 juli

Idag skulle farmor fyllt 82. Grattis i himlen farmor Ella!

Väntan på besked om när jag får komma till röntgen gör mig galen och för att inte gå helt i taket ringde jag röntgenmottagningen i Linde.

"Ja, just...... jag skickade kallelse till dig igår. 19 juli kl 7.45 är du välkommen hit, nån dag efter får du komma till USÖ"

Tack så mycket. Då kan jag njuta till fullo av min första semestervecka och inte vara ångestfylld alls!

Sen ringde jag min läkare Muminmamman och frågade om jag var dum i huvet. Men det trodde hon inte. Hon tyckte nog jag reagerade fullt normalt.
Det som setts i vävnadsprovet är inte synligt med blotta ögat, endast i mikroskop kan man se att det är cancer.

Undrar hur det ser ut? En svart fläck med huggtänder eller en gul klump färdig att spricka och välla ut sitt skitiga innehåll i resten av min kropp...... Cancer med stort C.


Jag längtar efter Elin o Linnea nu. Tur Johanna är hemma nu. Vi har haft en helmysig kväll.
Sara och Rickard var hos oss en sväng i söndags och gav Malin all uppmärksamhet en lillasyster kan önska sig
Hipp hurra för storasyrror i massor. Malin säger "snart är jag stor som en storasyster, då kan vi ha en bebis"
Tyvärr Mallan, loppet är kört. Morsan är inte kapabel till sånt längre.

Min fina familj är den vackraste.


Lördag 10 juli

Grattis Malin 5 år! Idag blir det kalas, i morgon blir det kalas och igår var det lite kalas. Lekstugan är så gott som klar och Malin har flyttat in. På riktigt. Igår kväll låg hon därinne och kollade på film i timmar. Mysigt för en femåring.

Jag har fått kallelser till olika röntgenundersökningar. Endast att läsa igenom breven tog all energi. Så är det när man sitter inne med blankettdyslexi. Det är trögt att ta in skriven info, särskilt när det är sånt som jag inte finner intresse i.
Hade missat att jag måste ringa och bekräfta att jag kan komma på utsatt tid. Måste försöka komma ihåg.......
Har även glömt/förträngt att hämta ut Gardasil på apoteket. För 17 vad jag tycker den här sommaren blev knasig.
Måste försöka ta tag i det här med Elin o Linneas flytt till Örebro också, ska försöka hinna få till det nästa helg.
Och så ska vi flytta om i huset, Elin o Linnea in, Johanna ut och Malin ner..... Och den där Loppisen som jag tjatat om..... den blev det bara skit av. Kassar och lådor står packade, troligen för att köras till tippen istället.

Idag är det påfyllning av energi som gäller. Tur det kommer många gratulanter i eftermiddag, då ska jag tanka. Jag ska vara en skurk och sno deras energi. En liten gnutta från var och en. Tackar, tackar!


Söndag 11 juli

"Sola och bada i pina colada......"   Underbara svenska sommar! Dagen vigdes åt barnkalas och sen baaaaaad!
Det blåste satan på Storsand och grus fanns i hår, öron, mun och näsa och i kylväskan och bilen. Härligt! Dagen avslutades med ett sjuhelsikes åskväder.

Jag mår bra.


Onsdag 14 juli

Det man inte tänker på finns inte. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till C men om jag ger 17 i att tänka så kanske den försvinner.

Klart jag tänker - men jag tror inte det är så illa som det verkade från början. Jag har fått lite distans till det hela. Vill inte prata om det och vill inte att nån annan ska det heller.

Inatt har jag haft ont i ryggen som satan, tror jag dragit på mig en träningsvärk. Jag har rört på mig, rott.
Att ro tar tydligen på den late.


Torsdag 15 juli

Utbrott
Sammanbrott
Genombrott

Själabrott........


Fredag 16 juli

Njurfunktionsprov för mig.
En dotter får sin första Gardasil spruta.

Vi är på gång.


Måndag 19 juli

Magnetröntgen i Linde. Nåt svar blir det inte förrän nästa vecka. Jag börjar gilla att hålla avstånd till den där äckliga C.

Efter Linde blev det Örebro. Lite nödvändiga inköp, säkert även nåt totalt onödigt. Jag umgicks med min man hela dan. Bara vi två. En mycket märklig känsla


Onsdag 21 juli

Pet/ct röntgen idag. Jag ska få radioaktiv kontrast, kanske är jag självlysande en stund i eftermiddag. Bling, bling...... Spännande liv det här.

Elin o Linnea kom hem igår och idag ska de fixa i ordning sitt nya boende. Vore gött om deras "grottor" här hemma letas på också.
 

---

Jahaja, åter på hemmaplan och jag har inte blinkat det minsta. Lugn och skön undersökning som gick ut på att få vila och dricka vatten, få kontrast och vila igen och sen in i en maskin. Himla smarta apparater de har inom sjukvården. Jag är imponerad. Maskinen jag stiftat bekantskap med idag har visst kostat 23 miljoner kronor och kan enkelt och snabbt leta upp tumörer i kroppen. Fortsätt skänk pengar till cancerforskning (och annan forskning) så landstingen kan investera i utrustning och djupare kunskap om all sjukdom som kan bo in sig i kroppen.


Måndag 26 juli


Så bär det av mot USÖ igen. Denna gång för provtagning och samtal med sköterska/barnmorska, gynekolog och narkosläkare. Känner redan hur energin springer iväg fort som fan. En heldag ensam i Örebro kan va nåt att se fram emot, men den här heldagen hade jag kunnat vara utan. Känner mig lite låg. Det hade kanske varit skönt att ha sällskap. Eller inte..... jag gillar ju faktiskt ensamheten. Mitt eget sällskap är nog det bästa idag.

Då kör vi!

---

Med facit i näven hade det varit skönt att ha nån med idag.
Det som skulle vara kl 11 blev kl 13 och då var mitt blodsocker inte överrens med mitt välbefinnande. Slutligen fick jag en liten paj att värma i mikro för att orka med resten av provtagning och läkarsamtal.
Möjligen betedde jag mig som en förvirrad höna, men det skiter jag i. Och mycket klokare blev jag inte av dagens info. Jag vet iaf att ingen kan lova mig att C är borta i och med operation och jag vet också att C kommer följa mig i fem år framöver.
Men om jag inte tänker på den så finns den inte........


Tisdag 27 juli

En månad har gått. I kväll åker jag till Örebro, tar ett enkelrum och sover skönhetssömn.
I morgon blir det operation och jag får sova gott ytterligare en stund.
I morgon eftermiddag är jag fri från livmoder och ev även äggstockar.
Förhoppningsvis även fri från C.

Min fina D har varit här en stund. Hennes historia är hennes egen och den kan bara hon berätta. Hon är tuff och stark.

Som jag sagt förut:
Det här är min blogg.
Den handlar om mitt liv ur min synvinkel.
Det här är min sanning.
Min terapi för mig själv.

Pussokramskumbanan, halleluja och amen.